vad jag än gör så hinner tankarna ikapp mig, jag kan inte fly ifrån dom.. och tänker inte försöka heller! det finns ingen som jesper, om ni visste vad han gör för mig.. han behöver inte ens säga någonting för att jag ska må bättre, bara han är i samma rum så känns allt mycket bättre. så till er som undrade hur han ställer upp för mig i den situation jag är i nu, så gör han allt.. han gör att jag orkar bara genom att titta på mig! han frågar inte en massa frågor, utan han får mig bara att känna att jag är älskad och det är allt som betyder någonting. jag vill inte ha en massa frågor, och jag vet inte hur många gånger jag måste säga det, jag vet att jag inte är som jag var förut, men det är jävligt uppenbart att jag inte VILL göra saker, jag är inte glad och jag mår fan inte bra.. och jag tänker inte låtsas för eran skull, jag tänker inte göra saker för eran skull heller, "kan du inte bara ha kul ikväll och ta itu med allt imorgon" nääää, jag vill inte! och för er som inte förstått det än, skriv ut det här inlägget och sätt upp det i pannan. godnatt